Showen bestod av underbara kickar o goa marks. Publiken fick även vara med om helt fantastiska handpassar.
Det bjöds även på tävling där två stycken naturbegåvningar ifrån publiken lyckas kicka mål från ca 20 meter, galet med tanke på att vissa spelare i laget inte kan göra om denna prestation under match...
Faggarna lyckades med prestationen att få till en riktig fin ruck, "Mr Seamountain" slog nytt världsrekord och Posterboy fick till sin berömda grottmännisko min.
Olsen tvillingarna tjôtade naturligtvis på som vanligt.
Men hur gick det i matchen som spelades på plan? Gothia förlorade dessvärre med en pinne, avgjordes i sista sekunderna med en straff av Uppsala laget. Gothia ledde nästan hela matchen så otroligt synd att man tappar matchen så snöpligt.
Allt som allt en riktigt skön kväll. Det vi tar med oss från basketen är man-mot-man spelet (så spelar man i footy med...) och självklart alla goa tecken på spelupplägg.
Stort tack till Gothia Basket som tillät oss stå för pausunderhållningen.
Ses snart på träningen!
/JS
2 kommentarer:
”Och när Lammet bröt det sjunde inseglet uppstod i himlen en tystnad, som varade vid pass en halv timme. Och de sju änglarna, som hade de sju basunerna, gjorde sig redo till att stöta i sina basuner.”
(Uppenbarelseboken 8:16)
Natten har knappast givit någon svalka, och i gryningen förebådar solen sin ankomst genom en het vindil över det färglösa havet.
Riddaren Antonius Block halvligger över några granruskor utbredda på stranden. Hans ögon är vidöppna och rödsprängda av för litet sömn.
Jöns däremot sover sin väpnarsömn under tunga snarkningar, han har somnat där han fallit i havsbrynet bland stenarna, hans öppna mun gapar mot gryningen. Ljud som ur helvetets nedersta avdelning tränger upp ur hans hals.
Hästarna vaknar vid det plötsliga vindstråket. De sträcker törstiga mular mot havet. De är magra och illa medfarna som sina herrar.
Riddaren har stigit upp och gått ut i det grunda vattnet, sköljer sitt sönderbrända ansikte och de såriga läpparna.
Jöns vänder sig i sömnen, han jämrar sig och river sig häftigt i det stubbade håret. Ett ärr från vänster öga snett upp över hjässan lyser vitt genom smutsen.
Riddaren återvänder till stranden och faller på knä. Med slutna ögon och rynkad panna förrättar han sin morgonbön. Händerna håller han hårt sammanpressade och läpparna formar sig till ohörbara ord. Hans ansikte är sorgset och förbittrat.
Han öppnar ögonen och stirrar rakt in i solen, som vältrar sig ur det disiga havet likt en uppsvälld döende fisk. Himlen är grå och orörlig, en kupa av bly. Ett moln står stumt och mörkt vid västra horisonten.
Högt uppe, knappt synlig, ligger en havsfågel på orörliga vingar. Hans skri är främmande och oroligt.
Riddarens stora grå häst lyfter på huvudet och gnäggar. Antonius Block vänder sig om.
Bakom hans rygg står en mörkklädd man. Hans ansikte är mycket blekt och han håller händerna dolda i kappans vida veck.
RIDDAREN: Vem är du?
DÖDEN: Jag är Döden.
RIDDAREN: Kommer du för att hämta mig?
DÖDEN: Jag har redan länge gått vid din sida.
RIDDAREN: Det vet jag.
DÖDEN: Är du beredd?
RIDDAREN: Min kropp är rädd, inte jag själv.
[DÖDEN: Nåja, det är ju ingenting att skämmas över.]
Riddaren har rest sig upp, han fryser. Döden öppnar sin kappa för att lägga den kring Riddarens axlar.
RIDDAREN: Vänta ett ögonblick.
DÖDEN: Så säger ni alla. Men jag lämnar inga uppskov.
RIDDAREN: Du spelar ju schack, inte sant?
En glimt av intresse tänds i Dödens ögon.
DÖDEN: Hur vet du det?
RIDDAREN: Åh, jag har ju sett det på målningar och hört det i visorna.
DÖDEN: Ja, jag är verkligen en ganska skicklig schackspelare.
RIDDAREN: Du kan ändå inte vara skickligare än jag.
Han letar i sin stora påse som han haft bredvid sig och tar fram ett litet schackspel, sätter försiktigt ner det och börjar ställa upp pjäserna.
DÖDEN: Varför vill du spela schack med mig?
RIDDAREN: Det är min sak.
DÖDEN: Det har du rätt i.
RIDDAREN: Villkoret är att jag får leva så länge jag står dig emot. Spelar jag dig matt, friar du mig. [Är vi överens?]
Riddaren räcker fram sina båda händer mot Döden, som ser på honom med ett plötsligt leende. Döden pekar. Riddaren öppnar handen. Där ligger en svart bonde.
RIDDAREN: Du fick svart!
DÖDEN: Det passar ju bäst så. Inte sant?
Riddaren och Döden lutar sig över schackspelet. Antonius Block drar efter något betänkande sin kungsbonde. Döden svarar med sin kungsbonde.
Va fan...
Skicka en kommentar